Att sitta ensam hemma , fast i sin egen kropp är obeskrivligt jobbigt . Att inte ens kunna skära iordning lite sallad till lunch . 

Att inte kunna umgås med barnen , leka, ut på promenad . 

Nej sitter ensam hemma . 

Stoffe och barnen åker och shoppar , lunchar ute . Jag sitter ensam hemma å stirrar och får tålmodigt vänta på att dom ska komma hem så man får lunch eller något att dricka . Kan inte sträcka mig efter glasen i skåpet nämligen . 

Jag tror inte att det är någon som fattar hur stor den här op är jag gjort . En op som jag ångrar så bittert att jag gjorde . En op jag gjorde för att Kristoffer tjata sönder mina öron . 

Jag ser inget ljus alls just nu .